I väntan på dränering.

Det var dags för ännu en väntan.
Vi gick som på moln den första veckan efter vår lilla seger mot säljarna.
De hade äntligen vikt ner sig och faktiskt gått med på att låta oss få omdränerat.
Vi börjar planera hur vår trädgård ska komma att se ut och jag börjar hugga/såga ner träd på tomten som en galning. 
Utan erfarenhet. Utan motorsåg. Utan stege. Det första trädet fällde jag ensam med hjälp utav en fogsvans, min egen vikt, hundens koppel samt ett gammalt blått rep jag hittade på tomten.
Det var ett körsbärsträd som var högre än huset och lutade in över taket.
Grannarna såg på med fasa när jag hängde, sågade, hoppade och hade mig. 
Det tog 4 timmar att få ner hela trädet och det var en bedrift i sig. Haha. 12 träd till fälldes på tomten. Dessa blev dock fällda med hjälpmedel och vänner.

Dagarna gick och vi märkte att fukten i källaren tillslut började rinna från väggarna och det rann till brunnen varpå det blev stopp.
Vattnet steg högre och högre och någonting behövdes göras. Vi försökte med rensfjäder, högtryckstvätt för att spola igenom osv.
Ingenting fungerade.
Vi märkte även i toaletten att vattnet inte sjönk ner direkt utan det stannade kvar i några sekunder innan det försvann.
Efter ytterliggare några dagar märker vi att vattnet börjar bli grumligt och när jag skruvar av en del i brunnen så ser jag att det ligger papper.
Vad kan det vara om inte avloppsmaterial?

Går upp i huset och säger till sambon att inte använda toaletten för jag måste kontrollera avloppet.
Går ner i källaren igen och skruvar av avloppsledningen och kör ner rensfjädern. Märker lite motstånd efter några meter och arbetar på. Efter några timmar märker vi att motståndet är borta och vi använder högtryckstvätten för att försöka få bort det sista.
Ett djupt andetag och problemet känns som det är åtgärdat. Skönt!

Nu hade ju alla problem i världen försvunnit och vi blickade framåt! Vi skojade och jävlades med varandra och trivdes, det var härligt väder ute och vi skulle iväg med vår hund och bada.
Sambon kommer ut från toaletten och säger något kul så jag börjar asgarva, problemet var att jag precis hade fyllt munnen med vatten varpå jag dränker halva köket.
Sambon går nöjd därifrån och börjar göra sig iordning för stranden.
Jag tar på mig "straffet" att torka upp vattnet. Hämtar en handduk och börjar torka. Fortsätter torka men det blir inte torrt runt diskmaskinen.
Märker även att golvet buktar upp lite framför diskmaskinen så jag bestämmer mig för att dra ut diskmaskinen för att se så det inte läcker.
Nog fan läcker den allt samt droppskyddet som ligger där är felmonterat. Droppskyddet är torrt förutom på UNDERSIDAN och när jag kryper in under bänkskivan så märker jag att det är en nivåskillnad på parkettgolvet på cirka 1 cm, där är även svarta fläckar på golvet då golvet har börjar förmultna.
Jag kollar bak på diskmaskinen och ser att det droppar från slangen. Jag börjar skruva på slangen och den sitter inte ens åt! 
Jag skruvar på slangen, monterar droppskyddet som det ska vara och sätter tillbaka diskmaskinen.
Vad får jag då se?

Under skåpsdörrarna så har vattnet luckrat upp träet och även här är det vätskador, det har runnit ändå bort till under vasken så hela golvet från diskmaskinen till vasken var förstört.
Helvete! En till utgift!
Då öppnar jag skåpsluckan vi har under vasken där de också hade lagt ett droppskydd. 
Snustorrt ovanpå droppskyddet. Blött under. För fan!
Jag tar även här bort droppskyddet och torkar torrt och märker att även här var det vätskador.

Detta låter kanske inte som något större fel men i vårt kontrakt så skrev vi in att innan vi flyttar in i huset så skall vissa punkter uppfyllas. Varpå säljarna godkände detta krav.
De misslyckades med detta också.
Jag ringer säljarna återigen denna gången irriterad men försöker hålla mitt lugn och frågar vem av oss det är som kommer få stå för kostnaderna för dessa vätskador.
Svaret jag fick var ett simpelt: 
"Det är inte vårt fel."
Jag: "Det är ju ni som har installerat/monterat det fel, hur kan det INTE vara ert fel?"
"Vi tänker inte stå för det, det är inte vårt problem."
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade.

Nu låter detta säkerligen inte speciellt allvarligt, men när man har upptäckt fel efter fel efter fel i ett TOTALRENOVERAT hus byggt av ett BYGGFÖRETAG med 25 års erfarenhet så blir man less, riktigt jävla less.
Jag och sambon hade, inom loppet av 1 timme, gått från att jävlas och skoja med varandra till att vara tillbaks i samma jävla limbo som innan. 
Vi skulle nu få byta ut köksgolvet samt montera ner köksbänk och vi hade ingen hum om vad detta skulle kosta oss.
Sambon blev ledsen och vi var tillbaka på samma ställe som några veckor tidigare. Hon var ledsen och jag tröstade bäst jag kunde.
Hon ville flytta och sälja, jag ville kämpa och göra detta till mitt hem.

Vi diskuterade med familj och vänner om hur man nu skulle gå tillväga och vi kom överens om att det nog inte var så farligt och med lite hjälp så skulle allt lösa sig.