Brevet.

Efter mycket lång vänta och mycket smärta av att se att det förvärrades dagligen nere i källaren så kom äntligen svaret, i form av ett brev.
Det var jag som var nere vid postlådorna och hämtade posten den dagen.
Ser att vi har fått ett brev med handskrift på framsidan.
Jag anar vad det kan vara och öppnar brevet påväg tillbaka till huset.

Läser en gång och förstår inte riktigt vad det står.
Läser om det flera gånger tills jag kommer fram till huset igen.

"Dräneringen har fortfarande visat sig vara bristfällig, så därför har vi avtalat med en erfaren entreprenör (Namn) som ska göra om jobbet snarast på vår bekostnad."

Tillslut sjunker det in....

Jag blir så förbannat glad att jag ärligt kan säga att jag drog upp näven i luften, ni vet en sån där "originell" segergest?
Kommer in i huset och lägger posten på köksbordet och går in till sambon som sitter i soffan och kollar på TVn om jag inte missminner mig.
Frågar hur det är och säger sedan att vi har fått brev från säljarna.
Hon reagerar direkt och frågar vad det stod osv.
Jag försöker se lugn och sansad ut och lite besviken och ber att hon själv läser det.

Hon läser igenom brevet snabbt och uppfattar nog själv inte heller riktigt vad det faktiskt står.
Tillslut tittar hon upp och ger mig ett riktigt änglaleende följt av orden: "Är det sant, älskling!?"

Vi hade fått rätt! Äntligen! Nu vänder det! Fy fan vad härligt! Ringde alla som var involverade och berättade att nu ska ni få se, nu ska vi få ordning på huset!

Säljarna ringde efter några dagar och frågade om de kunde komma förbi huset så de kunde gå igenom med entreprenören osv.
Några dagar senare dyker säljarna upp och jag går ut och hälsar med glatt humör.
I det ögonblicket var jag väldigt nöjd och hade svårt att inte visa det.
Säljarna verkade inte alltför besvärade, en annan bil kör upp till huset och det är då entreprenören.
Välkomnar även honom och snackar lite och allt det där.

Det blir bestämt att de ska börja dräneringen i slutet utav sommaren och att det kommer ta cirka 4-5 arbetsdagar. (Jag tror detta var i slutet av juli.)
Jag går in i huset igen och kollar på sambon och vi delar en sån där härlig stund när man bara är nöjd. Ni har alla säkerligen haft just en sån där stund.

Några dagar senare så ringde jag säljarna igen och bad de komma ut och visa var avloppet i tvättstugan i källaren går. Anledningen till detta var för att det inte fanns någon tomtkarta på huset och jag ville inte att entreprenören skulle gräva av några ledningar/rör osv.
Den ena säljaren kommer ut och går runt tomten och jag märker att han verkligen inte har en aning om var avloppet går någonstans. Han chansar och det var extremt uppenbart att han ljög.
Jag kan inte göra mycket mer än att fråga om han var säker och sedan bara acceptera hans svar.
Innan han kör iväg så går han till bilen och kommer tillbaks med 5st nycklar.

Han ger mig nycklarna och säger:
"Här har du några nycklar till vi hittade som tillhör huset."
Jag blir i princip chockad och trodde han skojade.
"Men ni sa ju vid kontraktsskrivningen att det enbart fanns 2 nycklar?"
Säljaren: "Vi hade väl uppenbarligen fel?"
Jag: "Okej, tack."

I detta läget blir jag så fruktansvärt förbannad att jag nästan sänker gubbahelvetet, men låter bli för ja...det hade ju bara gjort allting så mycket värre.
Det är nu nästan 3 månader efter att vi flyttade in i huset och de har haft 5 st nycklar till mitt hem?
Sambon blir minst lika förbannad, vilket är ganska förståeligt.
Dagen efter åker vi på ännu en utgift och köper nytt lås till ytterdörr och källardörr då vi är osäkra på om de "kanske har glömt" fler nycklar.

Det är en jävla tur att jag har folk runtomkring mig som kan lugna mig och prata ner mig för jag var väldigt nära att göra saker jag inte hade varit stolt över idag.

Detta var vår första seger mot säljarna och tyvärr den enda, vårt helvete hade precis börjat...